Svininfluensa!

Tja!

Har inte lyckats skriva så värst mycket här dessvärre, men förra veckan var det otroligt mycket på Dixie som behövdes göra och i helgen blev jag självklart sjuk... tills nu... och ett par dagar framåt. Jag har nämligen insjuknat i den fruktade; Nya Influensen! Fy f*n säger jag bara! Om det är något jag inte tycker om så är det att vara sjuk! Har varit en grönsak i fyra dagar! Anton är nog nästan lika glad som jag att det börjar bli bättre nu :)

Hur som helst. Förra veckan var det mycket som skulle bli gjort på Dixie. Åsa var inte där och Peter var överöst med massa arbete just den veckan gällande de flesta av hans kunder. "Tur att man har en praktikant"!

Jag fick ca. tio minuter till att sätta mig in i varje kund genom researsch. Sedan var det bara att ringa intervjuer för en kunds kundtidning, sammanställa en marknadsundersökning för en annan kund, göra lite fler intervjuer, skicka inbjudningar till en kundfest, göra fler intervjuer, springa ärenden till de kunder och samarbetspartners som finns i stan, skicka pressmeddelanden och slutligen gå på möte med Krux och Blacke gällande hur de ska lägga upp en gemensam kunds marknadskommunikationsplan. Planen var att jag skulle få hänga med från start gällande deras kommande år med den här kunden, med ny budget osv., så att jag kan bidra med mer och dessutom se hur de jobbar med sin största och roligaste kund.

Dessvärre missade jag måndagsmötet då vi inom Dixie skulle prata om denna kund, och satt istället hemma och inväntade tillfrisknad. Men inga ledsna miner för det! För nästa vecka kommer vi ta tid till att göra ett rejält snack.


Det jag mest reflekterat över under min praktikperiod är att alla på Dixie fungerar som små sammanlänkade öar. Alla gör sin grej men de håller alltid en naturlig kontakt och följer pp varandra med vad som händer. Detsamma gäller Dixie i relation till Blacke och Krux. De samarbetar och har gemensamma kunder som de håller öppen kommunikation om, men samtidigt kör de sitt eget rejs på var sitt håll med varsina arbetsuppgifter.

Det finns alltid något att göra, och jag tror det är viljan till att utvecklas och kanske inte främst vinsten som driver Dixie framåt. De vill bli en etablerad byrå som erbjuder ett hyfsat brett spektra av tjänser med hög kvalitet som de utan knussel kan ta betalt för (i vissa norrländska trakter är det svårt för många företag att förstå hur mycket tid ett uppdrag inom pr och event faktiskt kan ta).

Allt arbete rullar på precis som om alla vet precis vad de ska göra. Själv börjar jag också komma in i rullet nu. Detta känns otroligt skönt eftersom jag då lättare kan förstå hur de arbetar, inte bara ATT de arbetar.


Nu är det dags för mig att vila min stackars värkande kropp och hjärna. Vi hörs snart igen! Förhoppningsvis är jag då tillbaka med full styrka på praktiken!