Goodby my looove!

245:n goes home!


Lamborghini kan ju försöka, men känslan att rulla mot solnedgången i en Volvo 245 - är svårslaget.

kolla in efter 1:05min - situationer vi ägare av volvo 200serien är rätt vana vid... :P

Efter några softa dagar hemma hos mormor var det återresa mot Stockholm.
..och flyttstädning.. Ja, behöver ju inte säga mer, ni vet ju alla hur kul det är. Men som tur var så var ju morsan och farsan närvarande och styrde upp logistiken. Packade bilden å körde upp prylarna till Strömsund. Så nu har jag lämnat mina 95km2 mot en lite mer centrallägenhet. Så det e ju nice.

Mor och far innan avresan.


Det dröjer nog innan man har en sån här lägenhet igen.






..och det kan nog dröja innan man bor i Mölnbo igen.
Men det har varit super trevligt det med.

Sedan..

..så funkar ju bloggen som en logg för kursen och på Baluba är det full fart även på mellandagarna, eller iaf på Grammisredaktionen.. eller jag. Jag Daniella och Johan, vår redigerar som är inne några dager är de som sitter i ett övrigt tomt Baluba.

Kanske låter som en uttjatad klyscha.. men det e full fart.
Det e insamling av material från alla skivbolagen som står på agendan och möte med en av de stora kvällstidningarna i en av sofforna på redaktionen är vad dagen har bjudigt på.

Imorgon snackas det om att gå å kolla filmen Avatar.

Vi hörs - /A

Tungt åk Farsan!

Klicka för att se filmen ovan.


Brorsan Nils och Pappa Torsten ställer sig nog skeptisk till grabbens val!

Så här i när de sista juldagarna drar sina sista suckar blir man gärna lite familjär. Så detta inlägg är väll snarast riktat till två trogna läsare, Farbror Nils och Farfar Torsten Rönngren.

Igår for jag, farsan, morsan tillsammans med Mormor Margareta och hälsade på min kusin Emil som precis köpt hus och nybliven familjefar.
Farsan hade bokat på en liten praktisk bil för att åka ut mot Orust. Lite skämtsamt brukar farsan och jag skämta om hur viktigt det e att man skall åka feta åk. Motorvolym och bil i per kubik är det som är intressant. Vid ett litet inköp-av-ramlösa-och-varmkorv stopp vart jag lite full i skratt, när jag ser familjen inträngd i Skodas förmodligen minsta bil. "fett åk du har farsan!"

Så, jag.
Inlägget kan kategoriseras i gruppen; inlägg för intärna skämt... ;)

Vad tror ni -är det dags för farsan att byta dessa muskelbildar och miljöbovar för en liten miljösmart Skoda? Känns det bra i själen?


Lilla Alfred och Pappa Emil!

Oavsätt dessa värdsliga frågetecken om självhävdelse med glimten i ögat så hade vi en mycket trevlig annandag tillsammans med släkt och vänner! Tack för en fin dag!

Imorgon åker man tillbaka till Sthlm för de sista 3 veckorna på Baluba med Grammis2010 i siktet!

Ha det gött - vi hörs snart igen!

juldags karameller!

Ödmjuk som man är kallar jag dessa klipp, nedan, Rönngrens egna Juldagskarameller!

Japp, skall säga att jag vart lite inspirerad av Adermalms inlägg nedan, drömma sig bort från regn å rusk. Jag vill även meddela att inlägget inte på något sätt har nått av allmänt intresse... :p

Farsan ligger å halvsover på en soffan, morsan löser korsord, lite bakgrundsbrus från tv:n och Mormor grejar och står i samtidigt som hon berättar den en historien från livet, skönare än den andra. Då Juldagen är en lugn dag började det krypa lite i rester-som-skall-bli-gjorda-ångest-verven och jag besutade mig att ge det en chans och att det nog e dax att ta tag i rapporten (eller rapporterna..) när man endå inte gör speciellt mycket.

När jag öppnat mitt rapportdokument ramlade ju tankarna inte helt oväntat iväg åt helt andra håll och viss reflektion över livet och tillvaron var ett faktum.

Varför hamnade jag här, framför en dator - egentligen?

Majoriteten av tiden på Baluba sitte man ju å stirrar in i e-postprogrammet, en två-dimensionell skärm och adrenalin nivån kan beskrivas som neutral eller obefintlig och kaffeintaget är direkt overkonsumtion och förmodligen lika ohällsosam som min avsaknad av rapportskrivar disciplin är påtaglig. Vilket är en hel del.

Orsaken att jag ens flyttade upp till Piteå och bestämde mig för att leva på 7000kr i månaden (som man dessutom lånar ) var ju för att det skulle kunna vara en väg att få göra det man hällst av allt vill, och minsan, visst har man fått gjort det. Men då jag har en rapportskrivar pisciplin som är katastrofal hamnade jag på den mer existensiall och i de - absolut oproduktiva - tankebanor som existensialla frågor är?

Mitt mål var och är att få jobba med typ det här:

"Asfeta produktioner som bara får dig att tappa andan."

Så i väntan på skrivar inspiration tänkte jag tillbaka för att se de tankar jag hade för ett år sedan när det gällde - hur-skall-jag-tillbiringa-mitt-valfria-halvår.
- Jag ville hamna på ett produktionsbolag som gör asfeta grejer. (vilket jag Verkligen haft previlegiet att få vistas på). Men då vill man ju titta tillbaka och se om halvåret svarat upp till förväntningarna. Men med facit i handen tror jag att jag hamnade på helt rätt ställe och förmodligen bättre än att hamna i den pipe-line som man redan snöat in på.

..en tanke var ju att ta kontakt med Todd Barber på Redbull rampage - vilket gick sådär.. Men det e ju inte kört för det.


Klipp ett - Darren Berrencloth, RedBull rampage!

se klippet>>

Klipp två - bara jäkla go cykling att drömma sig bort i - lite, Johan Adermalm på äventyr stil.

se klippet>>

Nått som är ett steg mot mixen - actionsport och showbiz...

se klippet>>

Redbull x-fighters - de här e fett!!
Dock var det ju lite svårt att hitta produktionsbolaget då de på Redbull sveriga sa, vi tror han heter Günther-nått å vi tror han bor i österike.. Men det blir nästa utmaning.

Se klippet>>

Så - nu kan jag fått ur mig detta och kan fokusera på rapporten .. förhoppningsvis. ;)
Med detta vill jag ha sagt - priset man får betala i jakten på att göra de coolaste publika prylarna (gärna actionsport å en astight show i mix, för att det e lika ovanligt som att hitta ett ölkaffe. vilket e konstigt - för det verkar ju som att det inte finns ett argument i värden att som talar emot mixen. Vi fikar ofta - och ta en pilsner i kafemiljö - måste ju bli kanon!) E det ju bara att beta av rapportskrivandet - plöja exeldokument för att rusta sig för en tuff match i verkligheten.
..och skulle jag ha felt eller misslyckas totalt får vi hoppas att "steff" på Adressändring har en plats kvar för en gammal adressändrar räv. För då har man iaf försökt.

Kör i vind - och ha en trevlig juldag och Annandag.

Kuba/Bahamas

Nu är jag framme på Bahamas. Ön är ett kärt återseende och julen kommer jag att spendera tillsammans med familjen Darville.

Historien bakom Bahamas började redan första dagen jag anlände i Providence. Skolan här anordnade temporärt boende för alla oss utlänningar tills vi hittat rätt i stan och kunde klara oss själva. Jag hamnade som alla andra på Universitetets egna Radisson ett stenkast från flugplatsen och två jättehårda stenkast in till centrum. Där mötte jag Stephanie och hennes mamma. Hon berättade att hon kom från Bahamas och skulle utbilda sig till kock vid gastronomilinjen. Det lät ju klockrent tyckte jag men kunde inte sluta fråga en massa knäppa frågor om Bahamas. Det var så mycket som verkade annorlunda. Varje gång vi stötte på varandra eller hängde så hade jag fler knäppa frågor om det tropiska paradiset där hon växt upp. Tillslut blev hon väl så less på alla frågor, så en dag sa hon att på Thanksgiving är det bästa att jag kommer och hälsar på henne där, för annars skulle jag fråga hål i skallen på henne. Sagt och gjort, jag åkte dit och hade en underbar vecka. Tiden gick dock så fort så fort. Under de sju lediga dagarna hann jag bara med en bråkdel av allt jag ville se och göra, jag beklagade mig artigt över detta och under Thanksgivingmiddagen bjöd spontant hennes mamma över mig till jul också.

Så med den långa bakgrundshistorien har jag nu klargjort varför jag är här igen.
Denna gång hoppas jag bland annat att få se The Great Exuma, som förespås bli en av topp tre paradisdestinationer inom en snar framtid. Jag hoppas även att jag kan ströva runt lite mer i Nassau, ta del av den traditionella karnevalen Joe Cannoe och dra upp en baddare till bjässefirre.

Bilden ovan är tagen från balkongen hos den värdfamilj jag bodde hos under de två första dagarna i Kuba. Det är den enda digitala bilden jag har från min vistelse där så ni får hålla till godo så länge. Nu är det sex dagar sedan den bilden togs och jag bär fortfarande samma kläder som då.

Mitt bagage kom aldrig fram så nästkommande vecka blir förmodligen även den bagagelös. Men vad gör det när jag ändå kommer att springa om kring i badbrallor hela dagarna?

Under min Kubavistelse hann jag med att bo på tre olika ställen runt om i Havanna. Jag besökte även Pinar del Rio och Vinales. Jag hann även med att äta den lokala maten, vilket resulterade i två dagars feber och kramper. Två dagar senare firade jag att min aptit kommit tillbaks genom att beställa in en tallrik räkor på en flådig restaurang. Av detta fick jag någon slags kliande utslag över hela kroppen. Krubbet smakade för övrigt dynga. Hur denna resa än slutar så är jag glad över att ha varit där. Ett ärligt och mer intressant inlägg om Kuba kommer inom en snar framtid.
Nu väntas det lammstek, tillagad av min kulinariska vän på Bahamas. God Jul!

God Jul på Er!

- God Jul -

Julslipsen är knuten. Morgonkaffet avklarat och Julstämningen här ute på näset i Göteborg sprider sitt lugn.

Julen iår firas hemma hos Mormor vilket verkligen är trevligt, det var några år sedan sist.
Av den enkla orsaken att min mormor är av den bestämda åsikten att ingen karl, på något sätt, får vistas i köket blir jag å farsan vänligt men bestämt hänvisade till andra göromål. Men då Mormor har styrt upp och planerat dagen i detalj finns det inte så mycket vi kan (eller får) göra. Det är full fart minsann och när man kom ner en dag tidigare för att hjälpa till var det inte helt oväntat allt redan inköp och tunga kassar var naturligtvis redan hemburna och granen på plats.

Så efter att blivit rekommenderad kortare promenad väntar nu Jul lunchen!

Farsan trycker på några feta jul-MMS till sina homies back home! ;)

Så ja - God Jul på Er! :)

en lunch med Slash från Guns ´n Roses!

mitt ständiga resesällskap - Slash liv i pocketformat.

Heller..nä, det var faktiskt kl 4 på eftermiddan så det var ingen lunch.
Å.. Ja, Slash var väll kanske inte närvarande rent fysiskt. Men jag tyckte att det lät som en cool rubrik. :p

Sitter på tåget mot Göteborg och sjunker ner i den något för trånga vagn som är fylld till brädden och varvar ner efter denna helt sjukt intensiva period som varit de senaste veckorna.

En karta över skivbolags-djungeln

Skall inte gäva ner mig i och trötta ut dig på att redogöra för allt som hänt, men det har varit en hel del. Därimot har jag funderat på vad rapporten för läsperioden skall innehålla. (..det e ju därför jag skriver här, för att förhala rapportuppstarten.. :p )

För att hålla sig inom verksamheten för Grammis så sitter jag bl.a. å våldar mig igenom listan och har därigenom dialog med alla större (och de mindre) skivbolagen kopplat mot de artister som är nominerade.
När man e som mest i farten och bara öser, har jag vissa ögonblick stannat upp å tänkt.

Vad gör jag nu - och vad i hela värden får jag ut av detta?

I direktiven för verksamhetsförlagt lärande och direktiven lagtexten klargör gällande praktikanter på företag så är det inte tillåtet att utnyttjas till gratis arbetskraft. Man skall vara där fär att lära. Najs!

Här kommer då min reflektion när det kommer till utbildningen som stort.
med orsak av det jag skrivit ovan så tycker jag att det upplägg vi har för utbildningen nu e klockrent.

Varför, jo - jag tänker så här.

team grammis-redaktion

projektledning och projektmetodik personifierade

Under utbildningens gång så pratas det ofta om att vi söker "verktyg" för att kunna axla en roll som producent. Rest krast så kan jag redan nu säga att jag har all tänkbar teoretisk kunskap för att producera vilken upplevelseproduktion som hällst.
Men.. det har slagit mig från dag ett är att jag skulle inte haft en "sportkeps" ( rimlig möjlighet) att styra upp årets grammisgala under de förutsättningar som produktionen jobbar under. Budget, tidsmässigt, antal personer i relation till lokal. osv. och skulle man titta på situationen med förnuftiga glasögon skulle nog många anse att det e i prionsip omöjligt.
Här har vi altså en liten konflikt, all teoretisk kunskap - men skiftnyckeln fattas.

Anton som gick två år över oss och nu är utexaminerad var inne på ett intressant spår ifjol under eventkursen, som jag skanske inte förstod helt då, men som är högst relevant. Det sociala nätverken som verktyg för produktioner av den här karaktären.

Ett svårt område som sällan nämn i skolbänken.

För att ta ett konkret exempel på ett verktyg. Nu i eftermiddag och tidigare i veckan har jag suttit med artistnomineringar, och har fått en insikt om hur alla skivbolag och artisternas relation till dessa, och den Djungel detta är. Bolagen äger varandra i en nästan organisk struktur, och det är ett mycket komplicerat virvarr, för mig som oinsatt. Man ringer till worner för att lösa vissa grejer, för att sedan riga till Universal i annat ärende, men då är det tjejer på det tredje och lilla "independent bolaget" som ägs av de stora, som man pratar med på båda ställena och eftersom allt kopplas mot gamla jobbrelationer blir det ganska komplext. Men genom att genomgå "den hårda skolan" lära sig hela denna värd för endast invigda är det ett mycket gott verktyg för att kompletera de teoretiska studierna.

Så det jag ser, kanske lite kaxigt, (men skit i det) så efter detta hårda race, och lärande, som just nu pågår, så när man gått igenom precessen som en del av utbildningen, så tror jag mig ha betydligt mer rimlig chans att kunna lösa den uppgift som Daniella har som producent.
Att producera Grammis 2010.
Detta i kombonation att verkligen hårdköra produktoinsmetodiken mot den otillåtande verkligheten är en mycket bra skola.

Så detta kommer nog ligga lite i fokus för min rapport.

Inget krusidull - bara hård produktonsmetodik för att producera sköna idéer.

För det e det alla vill, och häri nogonstans, tror jag att det profferionella förhållningssättet för Upplevelseproduktioner ligger.

Det kan kanske liknas lite med att oavsätt hur mycket musikteori du läser så måste du ha något sorts instrument för att kunna spela.

Men om någon nu utifrån detta resonemang tror att jag tvivlar på vår utbildning - så är det fel. Det är möjligheten att se verkligheten i kombination med klockrena kurser som ligger mitt i prick för iaf mina intresseområden som gör lilla upplevelseproduktion i piteå oslagbart. Som ett kinderägg!

Detta är det jag funderat på de där korta ögonblicken.. :p

En blid från söndagsens bakisriv av arenan i strängnäs efter en helt galen finalkväll med Dansbandskapen!

Rock on och ha en stilla och härlig Jul helg. Snart e man framme i Gbg och mormor! De blir nice!

Hola

Hejsan!
Nu är jag framme i Kuba. Det första jag möttes av när jag klev ur taxin var tropiskt spöregn och bajslukt. Inte så härlig mix, men vad tusan. Så länge det inte var jag som var blöt och bajsig så fick det vara bra.

När jag väl installerat mig och vädret lagt sig begav jag mig ut på centrala Havanas gator för att reka läget. Jag hamnade i de äldre och lite nedgångna stadsdelarna och kände mig lite vilsen för ett tag. Jag kikade in i ett hus som såg livat ut och vips var jag inbjuden till en rafflande domino match mellan kvarterets vassaste lirare. Alla över 100 år. Det var skoj, jag fattade inte ett ord av vad dom sa, och dominoreglerna är fortfarande ett mysterium för mig, trots att jag satt ner i två timmar och försökte klura ut hur man räknade poängen. Siffror är väl inte mitt starkaste ämne, men hur svårt kan det vara?

Jag kilade vidare och försökte leta upp ett ställe där jag kunde få tag i ett par kallingar, då mitt bagage som förväntat inte följde med mig hit. Det var en omöjlighet. Inte en enda affär verkade ha vad jag letade efter. Dagens fråga 1: Det bor 3 miljoner personer i Havana, var köper dom sina filsingar? Dagens fråga 2: Använder Kubanerna ens filsingar? I så fall, hur ser dom ut? för jag kan inte hitta dom.

Well well. Nu har bajslukten lagt sig och i stället fylls mina näsborrar av dofter från lokala bagerier, tropiska frukter och målarfärg. Det händer mycket i den här staden just nu. December är den aktivaste månaden på året och landets största filmfestival har precis avslutats. Nu följer salsafestivaler, julfirande och nyår. Trots allt ståhej är turismen inte så närvarande som jag förväntat mig. Till min förtjusning är stadsdelen där jag bor hyfsat turistfri. Härjar man kring de större hotellen så ser man dom, men håller man sig nere på gatorna och längs med de lokala bodegorna så är man relativt unik som svensk pöjk.

Herr och fru Kuba är jättetrevliga. Dom pratar och hjälper gärna till med oavsett vilka bekymmer jag har. Om jag får lov att generalisera, vilket jag så gärna gör i vanliga fall, så kan ingen engelska. Det är spanska som gäller. När jag försöker kommunicera så får det bli med en låtsasspansk-fransk-engelsk parlör. Tro det eller ej, men det fungerar. Kan dom inte hjälpa en på engelska så försöker det med bästa förmåga att förklara lösningen på ditt problem med basspanska eller hitta någon i närheten som kan tolka.

Jag kan nu tala om för er alla oroliga själar att det är helt säkert att studsa runt här, även efter skymning. Jag har inte stött på några som helst problem med lokalinvånarna och förväntar mig inte att göra det heller. Jag ser fram emot att träffa några äkta Kubanare som jag kan kommunicera med. Det hade varit otroligt betydelsefullt för mig att få gå in på detaljnivå och känna av kulturen och livet dom lever här på riktigt. Dessvärre bromsas jag av min språkokunnighet och det stör mig så enormt. Nästa gång jag återvänder hit är jag med största sannolikhet spansktalande. Det är ett mål jag har.

Innan jag avslutar vill jag bara slänga iväg några sista reflektioner och åsikter: Ja, Kuba är precis vad jag förväntat mig. Det är som att trollas bort i en dröm om en film när huvudrollen drömmer i filmen. Arkitekturen är otroligt fascinerande, med en underbar patina. Cigarrdoften ligger tung i luften och överallt står dörrar öppna. En ljummen havsbris sveper konstant genom staden och håller mig sval. Salsarytmer hörs dovt i fjärran, och det går bara inte att stå still. Revolutionen gör sig ständigt påmind och trots att människorna är fattiga är dom lyckliga och öppenhjärtliga. En disig mohito med klart lysande gröna myntablad väntar på att få släcka någons törst. Klockan närmar sig ett och jag ska börja röra mig neråt hamnen för att hitta något spännande stråk att tillbringa resten av dagen vid.

Internetuppkoppling är precis som allt annat en bristvara här, så om vi inte hörs innan jul så önskar jag er alla en fröjdeful sådan. Adios.

Finalkväll!

Har precis landat med 245:an i Stränkan och efter 8 tuffa helger har vi nu Finallördag.
Ikväll kommer Sveriges Bästa Dansband att koras.

Det kommer bli fett!

Klicka för större - om du vill!

Klockan är 7 och här är ekot

God morgon!
Jag är nyvaken efter 3 timmars sömn på flygplatsen. Har inte hört någonting om mitt förlorade bagage ännu. Jag sov under bar himmel i natt och vaknade av att ett flygplan rullar in för ombordstigning. Ekot från julsånger hörs i tomma korridorer. Det känns skevt, med tanke på att det är stekande varmt och jag ser palmer i horisonten i stället för snöklädda granar.
Sockerkaka med banan och blåbär till frukost.

Trots bagageincidenten är jag ändå ruggigt nöjd över att äntligen vara på väg. Det känns nästan som att det hela var nödvändigt för att jag skall kunna gripa tag i verkligheten och inse att äventyret äntligen börjat.

Mot nya äventyr...

Det börjar närma sig midnatt. Yttertemperaturen är 31 grader Celsius och jag befinner mig högt uppe på en takterrass på Grand Caymans flygplats.

Anledningen till att jag sitter här är för att mitt bagage försvann någonstans mellan Boston, New York och Miami. Imorgon kl 13:15 avgår mitt flyg till Kuba. Enda chansen att få tillbaks mitt bagage inom en vecka är om American Airlines lyckas hålla tiden och leverera min väska med flyget som anländer här kl 12.55. Tror ni dom lyckas? Inte jag. Min tydligaste erfarenhet av öbor är att dom tar det gaska lugnt. Med andra ord krävs det ett mirakel för att bagagekillarna jag snackade med tidigare idag, ska hitta mitt bagage och leverera det till mig så att jag kan checka in det på nytt inom loppet av 20 minuter. Jag tror jag ska hjälpa dom med tidsfristen genom att slänga mig ner på golvet vid incheckningen och gallskrika (på svenska) att jag är rädd för höjder.

Kuba? Jamen visst. Jag tänkte att jag borde nog åka dit och kolla läget innan USA släpper på några av de restriktioner som gäller landet. Detta kommer att innebära att Kuba kommer att exploateras inom en snar framtid och jag vill se det innan den gamla Kuba är helt borta. Jag hittade en biljett för en rimlig slant och resonerade enligt den underbara Once in a lifetime-principen. Att jag dessutom inte begriper ett ord spanska gör det hela mer intressant än någonsin.

Efter en vecka på Kuba åker jag tillbaks till mina vänner på Bahamas för att fira jul med dom. Det blir ett kärt återseende och förhoppningsvis får jag tillfället att åka runt och upptäcka några öar som jag missade sist jag var där.
Efter jul kommer nyår. Jag tycker bestämt att ni alla som läser detta går in och kollar upp vad en biljett kostar till New York runt den 31:a. Är priset överkomligt tycker jag att du åker dit och hälsar på mig. Jag har fixat boende två blocks från Times Square, så det är bara att dyka upp. Vi smuttar på varsin Kubanare och räknar ner.

Så ser mina planer ut för julen. Jag ska försöka uppdatera er mer om vad som händer allt eftersom. Dessvärre har min digitalkamera gått sönder, så nu mer kör jag analogt. Jag har ju i och för sig min webbkamera, så när tillfälle ges laddar jag väl upp nåt från den.

Pressträff Grammis!

Karin Winter (leder grammis) och Daniella (producent)
posar vid pressväggen.

(osch..)

Hanna Produktionsledare - Marie projektledare

Japp.
Till att börja med så grattis till framgångarna Johan - grymt kul å se.
Här kommer kanske inte den mest djupanalytiska inlägget, utan mer gårdagen i bilder.

Igår tog sig, Jag, Daniella, Hanna och Maire och hoppade in i en taxi för att kolla ställningarna på vår pressträff. Baluba hade deligerat uppgiften till det den PR byrå som vi jobbar med, så vi kund helt enkelt glida lite gräddfil där, nice. Kaffet var framdukat och vi kunde mest hänga på pappmuggen-i-näven-och-prata-lite-ledigt-med-alla manéer.

Detta då vi ansåg att media relationerna bäst köts genom en pr byrå.
Liten reflektion.
Det märks när folk gör det de kan/inte e sp hemma på.
Pr byrån kan media relationer och den biten - men kanske inte att styra upp ett arrangemang - så själva presskonferansen var kanske inte det fetaste gigget jag besökt - men det fyllde sitt syfte. (kanske ett litet frontljus kan finnas med som utvärdeting till nästa grej.. :P )

Under grammisproduktionen så är det under Daniellas befäl jag krigar - men tillsammans med Marie, Hanna och Elin. Vi är Grammisredaktionen. Ett riktigt gött gäng.

..svarar på lite frågor. Hon till höger kommer från IFPI som äger varumärket Grammis.

Karin och Amanda Jensen

...kommer från byske.. och har spelat på byska paintboll bana. Kategori: onödigt vetande.. :P

Mustach har fixat mustachen!

Här pressväggen höll på rasa, var praktikanten snabbt framme med Gaffan!

Efter presskonferans och fullt ös inför Dansbandsfinelen avslutades kvällen med supertrevligt sällskap när pite-eliten hängde inne i stan. Ellen, Anton å Vigge som besökte stan när han igår.

KLIFFHANGER

När jag får ordning på kamera-sladden skall ni få se film och blider från min och Vigges bilresa genom årets snöstorm....

Rock on!

Bekräftelse

Hejsan! Det börjar vara glest mellan gångerna nu. Jag är glad att det går bra för dig Vigge. Ellen, du verkar ha fullt upp med tanke på att det börjar vara ett tag sedan man hörde av dig. Jag tar det som ett bra tecken. Torjus! Vad händer?? Krikar.. Har du blivit rumsren? Var är den erkände cynikern? Rönne, du håller lågan uppe som vanligt. Det uppskattas. Själv försöker jag så gott jag kan, men det har varit en konstig månad för mig. Kom hem från Bahamas och satta igång med skolan direkt. Kurserna jag tar nu är otroligt användbara ur ett businessperspektiv. Något som jag faktiskt kan tycka att vi saknar lite granna i våran utbildning. Jag skulle vilja hänge ett helt två-metersinlägg om detta någon gång. Men inte idag. Idag känner jag för att briljera lite granna.
Morsan. Detta inlägg tillägnar jag dig! Farsan, du får självklart ta åt dig lite ära också.

Klicka gärna på bilden, då blir den större :)

I Sverige har vi inget tydligt betygssystem när vi kommer upp på universitetsnivå. För min del har betyget inneburit en sporre, som fått en att vilja satsa och ge mer. Det känns därför extra härligt att det gett utdelning. Jag fick även bevis på detta i form av denna nätta lilla pepphälsning från självaste tuppen i hönsgården. Jag tror jag tänker fortsätta i den här stilen, för det känns riktigt bra!

Back to basic

Inga konstigheter - bara full gas!

Jag har ju då senaste veckan varit lite inne på denna med just "back to basic". Tyckte denna bild var lite kul i sammanhanget. Det e ju som inte så mycket att fundera på. Leta fram de största motorblocket du kan hitta, borra ur, sök efter ännu mer effekt, hang på de fetaste prylarna å bara tryck på - rak fram - här och nu. Du sitter fastspänd - fullt fokus. Nitrobränslet som exploderar ger dig bokstavligen en riktig käftsmäll, det bränner till och du fattade knapt vad som hände. Men en sak som e säker - du vill tillbaka - det kändes j*vla gött.

Jag skulle tro att den 70åriga nitrogalning som kör bilen ovan vet vad han vill.

När jag 2006 var i L.A för att skriva reportage om muskelbilskulturen för det svenska motormagazinet Wheels visste gubbarna vad som krävdes, de kunde hantverket.

Jockes moped önskar nog att han vore en
våldspreppad racing maskin i californien.. :P

Ja, litet utlägg - men jag vill se vissa likheter med ovan ocg de tankar jag gått å funderat på sistone. Med back to bacis så menar jag - varför sysslar men med det man gör. Satt å funderade i helgen om hur i hela värden det kom sig att jag hamnade här? Jag skulle vilja dra det till det som kallas meningsfulla upplevelser och att det kanske inte behöver vara det mest komplicerade.

Jag behöver nog backa ytterligare ett steg.
Morsan å Farsan var nere och hälsade på i helgen. Mycket trevligt. De ville ju naturligtvis kolla hur det e med lille gossen - och vad han sysslar med - hur går det - äter han ordentligt - har han varmt om fötterna och skulle de få se Settman och Maguns Karlsson live? De hade naturligtvis köpt på sig biljetter, bästa platserna med fördrik och hela paketet. Dyrt var det - faktiskt svindyrt, trots det rabaterat priset...

Inräknat var då:
Morsan som tvingat farsan att köpa ny kostym nu när de äntligen skulle fara, stylat sig hos helen på helens kläder, köpt flybiljetter, hotelrum, restaurnagbesök, taxiresor, rubb och stubb. Jag tror verkligen att de hade laddat för detta, avresan från strömsund gjordes direkt efter att en intensiv jobbperiod. Morsan och farsan fick sällskap av ett stort antal 1000personer som förmodligen gjort exakt samma sak.

Efter en lång kväll full (höhö) av intryck var det dax att runda av och jag fick höra att de vekligen (!!) haft en trevlig kväll.

När vi dagen efter spratade lite allmänt om kvällen var en komentar.
"Det var så värt - värt varenda krona!"
"oavsätt om du jobbar med detta eller inte nästa år - så kommer vi tillbaka"
"Jag upplever det som om jag vore 25år igen!"

Detta ger då uppskov till några frågor för en enkel student med producent ambitioner.

Vad är det som är så värt?
En halv månadslön mindre i plånboken annars fanns inget nytt i resväskan förutom en Dansbandskampen handduk och en bit mat. Detta är vad man fysiskt får i handen.
Tittar man på detta med rent krassa ögan, så var detta en ganska dålig affär.
Men återköp är absolut aktuellt.
På samma sätt som nitrogalningen lägger hela sin pensonpeng på sin dragser så har de en sak gemensamt med gästerna i Strängnäs - de vill tillbaka till "den där" känslan, och känslan kan du inte lagra på hög - den måste återupplevas.

Detta är då resultatet - det som är eftersträvansvärt. Kvittot på en bra kväll.

Vad är det för nått som gör en sådan här kväll, egentligen?

Med erfarenhet från min praktik på baluba så grundar sig de beslut jag mött, i strävan efter det bästa resultatet, på arbetslivserfarenhet och "mag känsla"! Detta e jag övertygad om att det kommer bli ascoolt.

Bra ljud och ljus gör naturligt vis sitt, och att kocken gjort sitt jobb och musiken är medryckande är bidragande. Alcohol och social stimulans som frigör dopaminer som triggar belöningssystemet kan vi också lägga på konkreta "ja-det-blir-kul" högen.

Detta är det vi har som hård fakta. Musik teori, ger en bild av och visar förhålladet för hur bra musik produceras, leveras och upplevs. De gastronomiska kunskaperna finns dokumenterade - och att vi har roligare efter 1-8 cl starksprit är också bevisat. [ check]
Det luriga är ju att hitta förhållandet mellan allt - när blir det bra - då det vi (konumenten) söker (konsumerar) är känslan, "den där" känslan.

- Finns det en gyllene och sann ( i vetenskaplig mening) formel för hur denna känsla framkallas?

Är detta bara dravel eller finns det nån nykel nån stans på det jag upplever som denna lite klurig gåta?
Du får inget, men samtigigt allt du vill och önskar - och det kan kosta dig precis vad som hällst... och det är värt var enda krona.

sak 2
Med anledning av det lite svävande resonemanget ovan har jag då för en kort stund insätt varför jag går igång på full maskin på detta, som jag inte riktigt vetat varför.

Jag anser att om jag kanproducera produktioner som leverar glädje och "den där känslan" till gäster och besökare så får det hela ett helt annat djup. Det e inte bara en fet show.
Som konstärs klyschan - jag vill få människan att känna.

Är inte detta rätt coolt - blir nästan lite religöst - men coolt endå.
(+ sedan e det ju bara att titta i balansräkningen så kan vi konstatera att det finns rätt stora pengaflöden i det är "gemet" av kosumtion av känslor, vi tar det som ett bonusplus.)

Vi tar hand om dig på grammis!

Har de senaste dagarna haft i uppdrag att hitta värdar och värdinnor till Grammis, kollade med mina nyvunna Stockholmsvänner och imorse hade jag sammanställt listan på de som lämnat in sitt intresse. Så med andra ord - dessa fantastika personer kommer se till att alla artister och skivbolag blir guidade igenom en fantastisk kväll.

Laguppställning.
11 tjejer och 1 grabb - tror Christopper kommer trivas i sällskapet.. ;)

Så, vart ett långt inlägg - men det var en ursäkt att skuta på disken och på börja rapportskrivandet lite till.. :P

So long!

Nä men nu börjar he bli jobbit!

Tjenare igen

Nu kommer julen och med den alla bekymmer och problem...

Nej men jag är inte bitter. Det är full fart på Stylt kan man säga. Projektet som jag håller på med kör för full vind och senaste veckorna har jag ägnat åt att beställa möbler och div. från leverantörer i Europa. Lite roligt då man ringer och så svarar ingen på ett par dagar...då blir det lite kris. Men som tur var så var det bara "holiday" i Italien och de var tillbaka efter ett par dagar. Roligt är också när man ringer och frågar "Do you speak english?" Varpå svaret kommer "English? ohh nooooo..." =)

Så att det har varit lite fram och tillbaka där. För nu ska allting skickas till Göteborg och ett restaurangprojekt där och dessutom får jag köra till IKEA eller soptippen eller någon annanstans stup i kvarten...men jag är inte bitter! Faktiskt tycker jag att det är lite roligt att det händer saker och att JAG får göra saker! =) Även om det involverar att stå svettig i en IKEA-kö med pensionärer och kärringar samtidigt som slipsen stryper en långsamt..."He e schvettigt nu" =)

Sen åker jag upp till Sthlm på onsdag! Så Ellen och Andy...be prepared! För då tycker jag vi får se till o ses lite och kanske knäcka några kalla goa? Kanske lite gräddstuvad pytt Andreas? ;)

Nej men summan av kaddemumman (det är ju ändå jul) är att man får göra en del bajsmackor (för att koppla till lumpen 2006) men man lär ju sig ändå något på det. Man får svettas lite och det e jobbigt, men man får ju också livserfarenhet av det. Nu vet jag t ex att man absolut inte får köra på gångbanorna vid Domkyrkan och att alla sopor kan gå under "brännbart"...så länge det är tillräckligt varmt ;)

Nu är det inte långt kvar till jul & nyår...julbord på tors, ska bli gött. Men det känns ändå som att det ska bli gött med lite "semester" nu och träffa er igen och komma upp till Pite igen...saknar det faktiskt =)

Ha de gött så länge!

/Vigge

Till Krister!

Rönne!
Det var ju själva ** att du var inne å nosade på just exakt det jag ville ta upp i dag! Det är fantastiskt hur våra tankar kan mötas och timas även då vi är på helt olika ställen i världen!

Jag ska försöka hålla mig kort och tillägnar detta inlägg Krister.

Visst minns vi alla när vi i ettan spenderade nästan en hel lektion med att försöka klura ut huruvida Pine & Gilmore´s upplevelsemodell var hållbar eller inte?

Visst minns vi även då vi frustrerade och energiska försökte lista ut om ett köp av dyr dykutrustning var självförverkligande och därmed en upplevelse i sig? - Vi kom väl egentligen aldrig fram till någon slutsats, men jag har inte glömt bort frågan. Just detta exempel har nu varit med mig under en längre tid (nästan 3 år) och jag har sedan dess försökt definiera problemet för mig själv och därmed kunna förklara ideologin på ett någorlunda rationellt sätt.

I veckan dök exemplet upp i hjärnan igen, och precis som en gammal song som man inte kommer ihåg texten, eller låtnamnet på, satt den kvar och störde min koncentration.

Detta var ohållbart i och enormt frustrerande, därför började jag, precis som Rönne, att återkoppla till gammal litteratur, och sammanföra tankarna från dem med ny kunskap som jag fått med mig härifrån.

Slutsatsen av detta lyder som följer:

En skicklig marknadsförare vet att det bästa sättet att få oss att konsumera är att stimulera våra känslor. Denne kan på så vis skapa värdeladdade produkter och tjänster med hjälp av olika strategier och marknadsföringsmetoder, denna metod kan liknas vid "Branding".

De flesta köp vi gör idag är handlingar styrda direkt av våra känslor. De få gånger vi konsumerar enbart med strategiska beslut är då vi befinner oss på botten av den å´ så välciterade Behovstrappan av Abraham Maslow.

När vi konsumerar tar vi en risk. Risken går att likställa med de pengar vi spenderar vid ett köp.
- Vi jämför vi pris med värde. Om värdet når upp till, eller överträffar, våra förväntningar om produkten upplever vi köpet som positivt.
- Om priset överstiger det upplevda värdet anser vi att risken är för stor och vi väljer att inte fullborda köpet. Om risken utvärderades som liten, men slutprodukten upplevs som negativ upplevs köpet även negativt.

Av denna situation skapas vad vi vill kalla "erfahrung" om köpet och situationen i sig, medans "erlebnis" är det vi får ut av den totala, slutförda, och "konsumerade" upplevelsen.

Utan att vara alldeles för långsökt vill jag härmed visa på att konsumtion av dyr dykutrustning är en del av upplevelsen och därmed både självförverkligande och meningsfull.

- Då konsumtionstillfället kan ha negativa eller positiva effekter på helhetsupplevelsen anser jag att köpet är en viktig del av denna. Att köpet görs till största delen av dina känslor och därmed motiverar din strävan efter självförverkligande och meningsfullhet tydliggör denna tes.

Jag vill även tillägga att själva konsumtionstillfället är långt ifrån det första steget i en konsumtionskedja. Allt från då den första kontakten med produkten/tjänsten skapades, till jämförelsen av andra liknande varor ingår även i helhetsupplevelsen.

Under den där sena lektionstimmen, då vi satt och drog i alla möjliga kanter och hörn av upplevelsebaserade teorier, tycker jag ändå att vi kom en bra bit på vägen. Det hela har hunnit lägga sig och det är ju fantastiskt att man än i dag bär med sig frågor som denna, och dessutom finner största nöje i att försöka besvara dem.
Om jag lyckats beskriva mina tankar i detta inlägg kan jag inte riktigt avgöra själv, men era kommentarer för att hjälpa mig förstå om budskapet går fram uppskattas.

Trevlig helg!

tillbaka till ruta ett!

Back to basic!

..men kanske inte sämre för det!

Ja, Ni mins den säkert. Första boken vi tryckte i ettan! Mossis the fair lady and vigges new homie!

Detta inlägg får ni ta för vad det är - för det var mest för mitt egna minnes skull, och vet inte i skrivande stund vart det kommer sluta, så ja, lite flowskrivande. Så jag skiter i bilder å så.

Jag hängde hemma hos Ellen igår, bjöd in mig själv och brände på 1100g felix pasta karbonara och fyra lussekatter, och det var som vanligt mycket trevligt.

Hur som helst så fick jag låna Mossbergs gamla bok då jag haft en känsla av att hennes tankar om upplevelserummet och allt vad hon skriver om skulle kunna testas och gemföras med produktionen och planeringen kring årets Grammisgala. Jag tror också att Pine & Guillmore skall få bekänna färg senare, men det tar vi senare.

På pendeln tillbaka till metropolen Mölnbo så läste jag ni mig lite på mossbergs tankar. Jag upplevde tre saker som skiljde sig från när jag läste den fösta gången för två och ett halvt år sedan.

1. Jag tror jag läser lite sabbare nu.
2. Inte kanske de mest djuplodade analyser – men endå absolut relevant då den ligger nära verkligheten.
3. …vilket fick tankarna att snurra!

Japp.. då jag öppnade boke å började plöja så var det som att hitta lite tillbaka till basik. Inget krusidull, racka puckar men kanske inte superspännande.

Men.. Jag började fundera kring vad det e egentligen som är det vi håller på med och relevansen i samhället. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är ju min bild av verkligheten att vår kompetens ligger i att skapa och Producera kommersiellt gångbara upplevelser. Nått vi kan ta betalt för. Hör lägger vi ramen för vårt område. Vad kan vi göra seriös ”deg” på inom ” konsumtion av konsumtion” och inte en direkt vara. Hänger ni med?
Vi konsumerar för att konsumera en show, en resa, en situation som vi längtar tillbaka till. Konsumtion för att tillfredställa våra emotionella behov. Vi kliver rakt upp på maslows översta trappsteg. Varför jag skriver ”seriös deg” (deg=pengar) är för att jag anser att det är en tydligt mätbart värde och en utgångspunkt för att det skall anses som producerat.
Kan du skicka en faktura på din upplevelseproduktion – ja, då ramlar det inom ramen. Nu kanske detta är något hårddraget, men en fingervisning om tanken som surrade i huvudet.

Men.. (igen) för att tighta ihop det ännu en aning.

Du har köpt Bosch nya grästrimmer å går lös i trädgården. Bosch har lagt på 350kr på sin trimmer med anledning av att den nu är mer lättanvänd:
”-konsumentens reaktion – men gud va lätt den gick, de var banne-mig en upplevelse att köra”
Detta tycker jag inte ingår i vårt spektra av upplevelseproduktion. Jag vet att vissa anser detta, men jag kan tycka (högst min egna åsikt) att detta är lite att desperat greppa efter halm strån (eller hur det ordspråket är) för att se relevansen av upplevelsetänket i samhället i stort. Men jag tror vi kan vara lugna om vi lyfter blicken från Boschs nya gräsklippare. För gör vi det och tittar inom de produktioner där vi får plocka in våra skills till fullå så följer ett helt ekonomiskt ”drev”.

Jag satt å tänkte på Vasaloppet till som ett exempel – högst märklig produktion.

1. Du betalar 1800kr (typ) endast i anmälningsavgift för att själv åka 90kr på skidor.
2. Du måste betala boende
3. Du måste betala mat
4. Du måste köpa skidurustning
5. Du måste köpa fuktionella kläder
6. Avgifter till seedningstävlingar
7. Du köper speciella ”carboloaders” och annat som du tror att du kan bli behjälpt av..
8. Du ändrar din lifstil – anmäler dig till vansbrosimmet + plockar med dina polare
9. Du köper löparskor
10. Åker förbi mora på semestern – ”vi stannar till å köper mat här, för här åkte jag vasaloppet ifjol.
11. Du vill åka vasaloppet igen..
12. Du betalar 1800kr i ny anmölningsavgift
13. Och så börjar det om igen….
Summar: mycket pengar..

Ja, för att komma tillbaka till början – vi konsumerar för att konsumera, och konsumtionen är inte en vara. Och eftersom att det är en känsla, ett minne eller vad som helst som inte med en linjal kan mätas så finns det ju inte nån grens för vad en känsla har för prislapp..

Jag vill tro att detta är det område som vi skall ta sikte på.

Ja, vart en liten utläggning.. men ja - tror jag rundar av här.

Vad kan vi lära av restaurangesvängen?

träffade en polare från
Tussilagostigen TrialSpot!

Igår träffade jag men absolut älsta vän från gatan där hemma.

Vi hörs inte så ofta nu mera, men vi har verkligen hängt ihop genom åren.

Allt från vaggan, vidare till Sandlådan, byggde Strömsunds utan tvekan strösta koja, utslagan tänder efter bobrace, första cykeln, första blåögat innan skolfotot i 5:an efter en fight i klassrummet, efter att kanske ha rykt ihop ungefär en miljon gånger tidigare och många många gånger efteråt, hittade pappa lennars spritskåp efter en pingismatch, skruvade söner samtliga cyklar i smyg runt om i kvarteret när vi skulle starta cykelmek, Ringde Kristan Falk å hörde om vi skulle cykla lite, hängde på låset varje lördag på mickes cykelaffär, tyckte det var astöntigt med stänkskärmar och stöd på våra förstora mountainbikes, Startade Föreningen Strömsunds Cykel Trial klubb (så vi kunde få inomhus lokal av komunen) gjorde vår första cykeluppvisning på Strömsunds Hembygdsgård -97 – slog ut några fler tänder, Grävde upp ett helt nyplanerat grönområde en natt för att bygga ”dirt bana”, var med i panelen för ett actionsport program, hamnade i sportspegeln, på löpsedel, tävlade i SM och EM, ..den där barqardi flaskan, krockat med pappa lennarts Subari, gjorde 30 shower sommaren 2005 och mycket mycket mer.

Ja, vi har hängt ihop en del.

Men sedan några år så har ”Eddie” tagit på sig kokhatten och gjort en jäkla resa inom matlagningen. Jobbar med de bästa på krogar runt om i värden och landade till i Sthlm för att kocka för nobelmiddan som är på Torsdag.

Så vi tog å hängde lite på stan igår. Så det var nice!

Just nu sitter jag här på Dansbands-redaktionen och går igenom besökarlistor och alla delar av vårt land besökare kommer ifrån. Spännande att se.

Så kom vi in på detta med restauranger, och deras stjärnsystem.

Man kan tydligen bedöma bra restauranger med, 1 – 2 eller 3 Stjärnor.

1: Bra servis

2: värt en omväg

3: Endast restaurang besöket är värt en längre resa

Yes. Okey.

Då tänkte ja. Och detta Johan, e ju lite din påse. Detta borde man kunna plocka med sig i den Event svängen (och upplevelseproduktioner i övrigt), men väljer nu event som konkret exempel, då jag är inne på nu. Vi tänker oss följande:

”Blablabla-showen i Ragunda.”

Är den:

1: mm.. underhållande – jag skrattade lite å det var bra kaffe i fiket.

2: nä, plockade med mig grannen tog bilen en timma och ”tittade förbi” för det verkade coolt.

3 Herr och Frun Andersson beställde biljetter i maj, bokat flybiljett till Helsingborg, valt hotelrum med omsorg, köpt ny kavaj för kvällen till ära, och nu skall vi äntligen få se föreställningen.


Ja, slänger ut det låt så här. Kan det vara nått??