10 december 2009

tillbaka till ruta ett!

Back to basic!



..men kanske inte sämre för det!

Ja, Ni mins den säkert. Första boken vi tryckte i ettan! Mossis the fair lady and vigges new homie!

Detta inlägg får ni ta för vad det är - för det var mest för mitt egna minnes skull, och vet inte i skrivande stund vart det kommer sluta, så ja, lite flowskrivande. Så jag skiter i bilder å så.

Jag hängde hemma hos Ellen igår, bjöd in mig själv och brände på 1100g felix pasta karbonara och fyra lussekatter, och det var som vanligt mycket trevligt.


Hur som helst så fick jag låna Mossbergs gamla bok då jag haft en känsla av att hennes tankar om upplevelserummet och allt vad hon skriver om skulle kunna testas och gemföras med produktionen och planeringen kring årets Grammisgala. Jag tror också att Pine & Guillmore skall få bekänna färg senare, men det tar vi senare.


På pendeln tillbaka till metropolen Mölnbo så läste jag ni mig lite på mossbergs tankar. Jag upplevde tre saker som skiljde sig från när jag läste den fösta gången för två och ett halvt år sedan.


1. Jag tror jag läser lite sabbare nu.
2. Inte kanske de mest djuplodade analyser – men endå absolut relevant då den ligger nära verkligheten.
3. …vilket fick tankarna att snurra!


Japp.. då jag öppnade boke å började plöja så var det som att hitta lite tillbaka till basik. Inget krusidull, racka puckar men kanske inte superspännande.

Men.. Jag började fundera kring vad det e egentligen som är det vi håller på med och relevansen i samhället. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så är ju min bild av verkligheten att vår kompetens ligger i att skapa och Producera kommersiellt gångbara upplevelser. Nått vi kan ta betalt för. Hör lägger vi ramen för vårt område. Vad kan vi göra seriös ”deg” på inom ” konsumtion av konsumtion” och inte en direkt vara. Hänger ni med?
Vi konsumerar för att konsumera en show, en resa, en situation som vi längtar tillbaka till. Konsumtion för att tillfredställa våra emotionella behov. Vi kliver rakt upp på maslows översta trappsteg. Varför jag skriver ”seriös deg” (deg=pengar) är för att jag anser att det är en tydligt mätbart värde och en utgångspunkt för att det skall anses som producerat.
Kan du skicka en faktura på din upplevelseproduktion – ja, då ramlar det inom ramen. Nu kanske detta är något hårddraget, men en fingervisning om tanken som surrade i huvudet.

Men.. (igen) för att tighta ihop det ännu en aning.

Du har köpt Bosch nya grästrimmer å går lös i trädgården. Bosch har lagt på 350kr på sin trimmer med anledning av att den nu är mer lättanvänd:
”-konsumentens reaktion – men gud va lätt den gick, de var banne-mig en upplevelse att köra”
Detta tycker jag inte ingår i vårt spektra av upplevelseproduktion. Jag vet att vissa anser detta, men jag kan tycka (högst min egna åsikt) att detta är lite att desperat greppa efter halm strån (eller hur det ordspråket är) för att se relevansen av upplevelsetänket i samhället i stort. Men jag tror vi kan vara lugna om vi lyfter blicken från Boschs nya gräsklippare. För gör vi det och tittar inom de produktioner där vi får plocka in våra skills till fullå så följer ett helt ekonomiskt ”drev”.


Jag satt å tänkte på Vasaloppet till som ett exempel – högst märklig produktion.

1. Du betalar 1800kr (typ) endast i anmälningsavgift för att själv åka 90kr på skidor.
2. Du måste betala boende
3. Du måste betala mat
4. Du måste köpa skidurustning
5. Du måste köpa fuktionella kläder
6. Avgifter till seedningstävlingar
7. Du köper speciella ”carboloaders” och annat som du tror att du kan bli behjälpt av..
8. Du ändrar din lifstil – anmäler dig till vansbrosimmet + plockar med dina polare
9. Du köper löparskor
10. Åker förbi mora på semestern – ”vi stannar till å köper mat här, för här åkte jag vasaloppet ifjol.
11. Du vill åka vasaloppet igen..
12. Du betalar 1800kr i ny anmölningsavgift
13. Och så börjar det om igen….
Summar: mycket pengar..

Ja, för att komma tillbaka till början – vi konsumerar för att konsumera, och konsumtionen är inte en vara. Och eftersom att det är en känsla, ett minne eller vad som helst som inte med en linjal kan mätas så finns det ju inte nån grens för vad en känsla har för prislapp..

Jag vill tro att detta är det område som vi skall ta sikte på.

Ja, vart en liten utläggning.. men ja - tror jag rundar av här.

4 kommentarer:

  1. Okej Andreas, tänkte låta bli att säga det här, men...

    Du är en superbra människa och det är jätte fint att boken bidrar med nya tankar och så, men snälla... var försiktig med den! Inget böjande, knögglande, vikande, skrivande. Okej?

    Då var det sagt. Har haft ångest sedan du var här. Litar på dig ;P

    Puss påre från Bok-fascisten

    SvaraRadera
  2. Ellen, Mopssberg får all min kärlek och ömhet.
    Jag kunde dock notera några försiktiga blyerts noteringar och tänkte. OJ ELLEN, det var väldigt vad du kladdat.. :P

    Jag skall vara försiktig!

    SvaraRadera
  3. what?! Hmmm, då undrar jag om det verkligen är MIN bok... Kanske är det Antons. Har iofs lånat ut den tidigare. Arrgh!

    SvaraRadera