Till Krister!

Rönne!
Det var ju själva ** att du var inne å nosade på just exakt det jag ville ta upp i dag! Det är fantastiskt hur våra tankar kan mötas och timas även då vi är på helt olika ställen i världen!

Jag ska försöka hålla mig kort och tillägnar detta inlägg Krister.

Visst minns vi alla när vi i ettan spenderade nästan en hel lektion med att försöka klura ut huruvida Pine & Gilmore´s upplevelsemodell var hållbar eller inte?

Visst minns vi även då vi frustrerade och energiska försökte lista ut om ett köp av dyr dykutrustning var självförverkligande och därmed en upplevelse i sig? - Vi kom väl egentligen aldrig fram till någon slutsats, men jag har inte glömt bort frågan. Just detta exempel har nu varit med mig under en längre tid (nästan 3 år) och jag har sedan dess försökt definiera problemet för mig själv och därmed kunna förklara ideologin på ett någorlunda rationellt sätt.

I veckan dök exemplet upp i hjärnan igen, och precis som en gammal song som man inte kommer ihåg texten, eller låtnamnet på, satt den kvar och störde min koncentration.

Detta var ohållbart i och enormt frustrerande, därför började jag, precis som Rönne, att återkoppla till gammal litteratur, och sammanföra tankarna från dem med ny kunskap som jag fått med mig härifrån.

Slutsatsen av detta lyder som följer:

En skicklig marknadsförare vet att det bästa sättet att få oss att konsumera är att stimulera våra känslor. Denne kan på så vis skapa värdeladdade produkter och tjänster med hjälp av olika strategier och marknadsföringsmetoder, denna metod kan liknas vid "Branding".

De flesta köp vi gör idag är handlingar styrda direkt av våra känslor. De få gånger vi konsumerar enbart med strategiska beslut är då vi befinner oss på botten av den å´ så välciterade Behovstrappan av Abraham Maslow.

När vi konsumerar tar vi en risk. Risken går att likställa med de pengar vi spenderar vid ett köp.
- Vi jämför vi pris med värde. Om värdet når upp till, eller överträffar, våra förväntningar om produkten upplever vi köpet som positivt.
- Om priset överstiger det upplevda värdet anser vi att risken är för stor och vi väljer att inte fullborda köpet. Om risken utvärderades som liten, men slutprodukten upplevs som negativ upplevs köpet även negativt.

Av denna situation skapas vad vi vill kalla "erfahrung" om köpet och situationen i sig, medans "erlebnis" är det vi får ut av den totala, slutförda, och "konsumerade" upplevelsen.

Utan att vara alldeles för långsökt vill jag härmed visa på att konsumtion av dyr dykutrustning är en del av upplevelsen och därmed både självförverkligande och meningsfull.

- Då konsumtionstillfället kan ha negativa eller positiva effekter på helhetsupplevelsen anser jag att köpet är en viktig del av denna. Att köpet görs till största delen av dina känslor och därmed motiverar din strävan efter självförverkligande och meningsfullhet tydliggör denna tes.

Jag vill även tillägga att själva konsumtionstillfället är långt ifrån det första steget i en konsumtionskedja. Allt från då den första kontakten med produkten/tjänsten skapades, till jämförelsen av andra liknande varor ingår även i helhetsupplevelsen.

Under den där sena lektionstimmen, då vi satt och drog i alla möjliga kanter och hörn av upplevelsebaserade teorier, tycker jag ändå att vi kom en bra bit på vägen. Det hela har hunnit lägga sig och det är ju fantastiskt att man än i dag bär med sig frågor som denna, och dessutom finner största nöje i att försöka besvara dem.
Om jag lyckats beskriva mina tankar i detta inlägg kan jag inte riktigt avgöra själv, men era kommentarer för att hjälpa mig förstå om budskapet går fram uppskattas.

Trevlig helg!