Ödmjuk som man är kallar jag dessa klipp, nedan, Rönngrens egna Juldagskarameller!
Japp, skall säga att jag vart lite inspirerad av Adermalms inlägg nedan, drömma sig bort från regn å rusk. Jag vill även meddela att inlägget inte på något sätt har nått av allmänt intresse... :p
Farsan ligger å halvsover på en soffan, morsan löser korsord, lite bakgrundsbrus från tv:n och Mormor grejar och står i samtidigt som hon berättar den en historien från livet, skönare än den andra. Då Juldagen är en lugn dag började det krypa lite i rester-som-skall-bli-gjorda-ångest-verven och jag besutade mig att ge det en chans och att det nog e dax att ta tag i rapporten (eller rapporterna..) när man endå inte gör speciellt mycket.
När jag öppnat mitt rapportdokument ramlade ju tankarna inte helt oväntat iväg åt helt andra håll och viss reflektion över livet och tillvaron var ett faktum.
Majoriteten av tiden på Baluba sitte man ju å stirrar in i e-postprogrammet, en två-dimensionell skärm och adrenalin nivån kan beskrivas som neutral eller obefintlig och kaffeintaget är direkt overkonsumtion och förmodligen lika ohällsosam som min avsaknad av rapportskrivar disciplin är påtaglig. Vilket är en hel del.
Orsaken att jag ens flyttade upp till Piteå och bestämde mig för att leva på 7000kr i månaden (som man dessutom lånar ) var ju för att det skulle kunna vara en väg att få göra det man hällst av allt vill, och minsan, visst har man fått gjort det. Men då jag har en rapportskrivar pisciplin som är katastrofal hamnade jag på den mer existensiall och i de - absolut oproduktiva - tankebanor som existensialla frågor är?
Mitt mål var och är att få jobba med typ det här:
- Jag ville hamna på ett produktionsbolag som gör asfeta grejer. (vilket jag Verkligen haft previlegiet att få vistas på). Men då vill man ju titta tillbaka och se om halvåret svarat upp till förväntningarna. Men med facit i handen tror jag att jag hamnade på helt rätt ställe och förmodligen bättre än att hamna i den pipe-line som man redan snöat in på.
..en tanke var ju att ta kontakt med Todd Barber på Redbull rampage - vilket gick sådär.. Men det e ju inte kört för det.
Klipp ett - Darren Berrencloth, RedBull rampage!
Farsan ligger å halvsover på en soffan, morsan löser korsord, lite bakgrundsbrus från tv:n och Mormor grejar och står i samtidigt som hon berättar den en historien från livet, skönare än den andra. Då Juldagen är en lugn dag började det krypa lite i rester-som-skall-bli-gjorda-ångest-verven och jag besutade mig att ge det en chans och att det nog e dax att ta tag i rapporten (eller rapporterna..) när man endå inte gör speciellt mycket.
När jag öppnat mitt rapportdokument ramlade ju tankarna inte helt oväntat iväg åt helt andra håll och viss reflektion över livet och tillvaron var ett faktum.
Varför hamnade jag här, framför en dator - egentligen?
Majoriteten av tiden på Baluba sitte man ju å stirrar in i e-postprogrammet, en två-dimensionell skärm och adrenalin nivån kan beskrivas som neutral eller obefintlig och kaffeintaget är direkt overkonsumtion och förmodligen lika ohällsosam som min avsaknad av rapportskrivar disciplin är påtaglig. Vilket är en hel del.
Orsaken att jag ens flyttade upp till Piteå och bestämde mig för att leva på 7000kr i månaden (som man dessutom lånar ) var ju för att det skulle kunna vara en väg att få göra det man hällst av allt vill, och minsan, visst har man fått gjort det. Men då jag har en rapportskrivar pisciplin som är katastrofal hamnade jag på den mer existensiall och i de - absolut oproduktiva - tankebanor som existensialla frågor är?
Mitt mål var och är att få jobba med typ det här:
"Asfeta produktioner som bara får dig att tappa andan."
Så i väntan på skrivar inspiration tänkte jag tillbaka för att se de tankar jag hade för ett år sedan när det gällde - hur-skall-jag-tillbiringa-mitt-valfria-halvår.- Jag ville hamna på ett produktionsbolag som gör asfeta grejer. (vilket jag Verkligen haft previlegiet att få vistas på). Men då vill man ju titta tillbaka och se om halvåret svarat upp till förväntningarna. Men med facit i handen tror jag att jag hamnade på helt rätt ställe och förmodligen bättre än att hamna i den pipe-line som man redan snöat in på.
..en tanke var ju att ta kontakt med Todd Barber på Redbull rampage - vilket gick sådär.. Men det e ju inte kört för det.
Klipp ett - Darren Berrencloth, RedBull rampage!
Klipp två - bara jäkla go cykling att drömma sig bort i - lite, Johan Adermalm på äventyr stil.
Nått som är ett steg mot mixen - actionsport och showbiz...
Redbull x-fighters - de här e fett!!
Dock var det ju lite svårt att hitta produktionsbolaget då de på Redbull sveriga sa, vi tror han heter Günther-nått å vi tror han bor i österike.. Men det blir nästa utmaning.
Så - nu kan jag fått ur mig detta och kan fokusera på rapporten .. förhoppningsvis. ;)
Med detta vill jag ha sagt - priset man får betala i jakten på att göra de coolaste publika prylarna (gärna actionsport å en astight show i mix, för att det e lika ovanligt som att hitta ett ölkaffe. vilket e konstigt - för det verkar ju som att det inte finns ett argument i värden att som talar emot mixen. Vi fikar ofta - och ta en pilsner i kafemiljö - måste ju bli kanon!) E det ju bara att beta av rapportskrivandet - plöja exeldokument för att rusta sig för en tuff match i verkligheten.
..och skulle jag ha felt eller misslyckas totalt får vi hoppas att "steff" på Adressändring har en plats kvar för en gammal adressändrar räv. För då har man iaf försökt.
Kör i vind - och ha en trevlig juldag och Annandag.
åh tro mig, den där rapportångerskrivarnerven ha retat mig hela lovet. ändå gången det riktigt släpper är när jag är i rörelse. så fort man stannar upp, som på flyget, i kön till växlingskontoret eller i telefonkön till lost and found, hamnar jag alltid i den där ångestgropen. Även känd som ineffektivitets frustrationen. Enda gången jag kan stanna upp utan att tänka på allt detta är ute på havet med fiskelinan i näven.
SvaraRaderahaha.. absolut.
SvaraRaderaJag tror faktiskt stenhårt på min tangentbord-på-magen grej. För tankar och inspirationen är ju alltid påtaglig och man kan bli helt upslukad av grejerna man har i huvudet nör man e ute å gå, eller så. Men så fort man skall samla sig och sätta sig ner för å fokuser - e det som bortblåst! :p