Back to basic

Inga konstigheter - bara full gas!

Jag har ju då senaste veckan varit lite inne på denna med just "back to basic". Tyckte denna bild var lite kul i sammanhanget. Det e ju som inte så mycket att fundera på. Leta fram de största motorblocket du kan hitta, borra ur, sök efter ännu mer effekt, hang på de fetaste prylarna å bara tryck på - rak fram - här och nu. Du sitter fastspänd - fullt fokus. Nitrobränslet som exploderar ger dig bokstavligen en riktig käftsmäll, det bränner till och du fattade knapt vad som hände. Men en sak som e säker - du vill tillbaka - det kändes j*vla gött.

Jag skulle tro att den 70åriga nitrogalning som kör bilen ovan vet vad han vill.

När jag 2006 var i L.A för att skriva reportage om muskelbilskulturen för det svenska motormagazinet Wheels visste gubbarna vad som krävdes, de kunde hantverket.

Jockes moped önskar nog att han vore en
våldspreppad racing maskin i californien.. :P

Ja, litet utlägg - men jag vill se vissa likheter med ovan ocg de tankar jag gått å funderat på sistone. Med back to bacis så menar jag - varför sysslar men med det man gör. Satt å funderade i helgen om hur i hela värden det kom sig att jag hamnade här? Jag skulle vilja dra det till det som kallas meningsfulla upplevelser och att det kanske inte behöver vara det mest komplicerade.

Jag behöver nog backa ytterligare ett steg.
Morsan å Farsan var nere och hälsade på i helgen. Mycket trevligt. De ville ju naturligtvis kolla hur det e med lille gossen - och vad han sysslar med - hur går det - äter han ordentligt - har han varmt om fötterna och skulle de få se Settman och Maguns Karlsson live? De hade naturligtvis köpt på sig biljetter, bästa platserna med fördrik och hela paketet. Dyrt var det - faktiskt svindyrt, trots det rabaterat priset...

Inräknat var då:
Morsan som tvingat farsan att köpa ny kostym nu när de äntligen skulle fara, stylat sig hos helen på helens kläder, köpt flybiljetter, hotelrum, restaurnagbesök, taxiresor, rubb och stubb. Jag tror verkligen att de hade laddat för detta, avresan från strömsund gjordes direkt efter att en intensiv jobbperiod. Morsan och farsan fick sällskap av ett stort antal 1000personer som förmodligen gjort exakt samma sak.

Efter en lång kväll full (höhö) av intryck var det dax att runda av och jag fick höra att de vekligen (!!) haft en trevlig kväll.

När vi dagen efter spratade lite allmänt om kvällen var en komentar.
"Det var så värt - värt varenda krona!"
"oavsätt om du jobbar med detta eller inte nästa år - så kommer vi tillbaka"
"Jag upplever det som om jag vore 25år igen!"

Detta ger då uppskov till några frågor för en enkel student med producent ambitioner.

Vad är det som är så värt?
En halv månadslön mindre i plånboken annars fanns inget nytt i resväskan förutom en Dansbandskampen handduk och en bit mat. Detta är vad man fysiskt får i handen.
Tittar man på detta med rent krassa ögan, så var detta en ganska dålig affär.
Men återköp är absolut aktuellt.
På samma sätt som nitrogalningen lägger hela sin pensonpeng på sin dragser så har de en sak gemensamt med gästerna i Strängnäs - de vill tillbaka till "den där" känslan, och känslan kan du inte lagra på hög - den måste återupplevas.

Detta är då resultatet - det som är eftersträvansvärt. Kvittot på en bra kväll.

Vad är det för nått som gör en sådan här kväll, egentligen?

Med erfarenhet från min praktik på baluba så grundar sig de beslut jag mött, i strävan efter det bästa resultatet, på arbetslivserfarenhet och "mag känsla"! Detta e jag övertygad om att det kommer bli ascoolt.

Bra ljud och ljus gör naturligt vis sitt, och att kocken gjort sitt jobb och musiken är medryckande är bidragande. Alcohol och social stimulans som frigör dopaminer som triggar belöningssystemet kan vi också lägga på konkreta "ja-det-blir-kul" högen.

Detta är det vi har som hård fakta. Musik teori, ger en bild av och visar förhålladet för hur bra musik produceras, leveras och upplevs. De gastronomiska kunskaperna finns dokumenterade - och att vi har roligare efter 1-8 cl starksprit är också bevisat. [ check]
Det luriga är ju att hitta förhållandet mellan allt - när blir det bra - då det vi (konumenten) söker (konsumerar) är känslan, "den där" känslan.

- Finns det en gyllene och sann ( i vetenskaplig mening) formel för hur denna känsla framkallas?

Är detta bara dravel eller finns det nån nykel nån stans på det jag upplever som denna lite klurig gåta?
Du får inget, men samtigigt allt du vill och önskar - och det kan kosta dig precis vad som hällst... och det är värt var enda krona.

sak 2
Med anledning av det lite svävande resonemanget ovan har jag då för en kort stund insätt varför jag går igång på full maskin på detta, som jag inte riktigt vetat varför.

Jag anser att om jag kanproducera produktioner som leverar glädje och "den där känslan" till gäster och besökare så får det hela ett helt annat djup. Det e inte bara en fet show.
Som konstärs klyschan - jag vill få människan att känna.

Är inte detta rätt coolt - blir nästan lite religöst - men coolt endå.
(+ sedan e det ju bara att titta i balansräkningen så kan vi konstatera att det finns rätt stora pengaflöden i det är "gemet" av kosumtion av känslor, vi tar det som ett bonusplus.)

Vi tar hand om dig på grammis!

Har de senaste dagarna haft i uppdrag att hitta värdar och värdinnor till Grammis, kollade med mina nyvunna Stockholmsvänner och imorse hade jag sammanställt listan på de som lämnat in sitt intresse. Så med andra ord - dessa fantastika personer kommer se till att alla artister och skivbolag blir guidade igenom en fantastisk kväll.

Laguppställning.
11 tjejer och 1 grabb - tror Christopper kommer trivas i sällskapet.. ;)

Så, vart ett långt inlägg - men det var en ursäkt att skuta på disken och på börja rapportskrivandet lite till.. :P

So long!