Resan till USA (version II)

Grattis på födelsedagen stora grabben Vigge PEPACETD; Professional Experience Producer in Arctic Climate Environment and Tourism Development!!! Jag ser fram emot att höra mer om dina första intryck från Stylt och allt därtill.

Rönngren... Du är varmt välkommen när andan faller på att komma och ta ditt Amerikanska körkort här. Det kostar $25 och då behöver du inte ha några körtimmar på det. Det enda kluriga är att du inte får köra upp i en hyrbil, utan den måste vara registrerad av en privatperson. Du vet hur mycket vi snackat om att ta mc körkort? Här kostar det lika mycket som ett personbilskörkort. En grej som är lite udda är att här behöver man inte ha hjälm på sig när man kör hoj. Det är helt vansinnigt och rentutav livsfarligt med tanke på olycksstatistiken på vägarna här.

Jag skulle gärna vilja berätta lite om min resa ner till det förlovade landet, så här kommer ett ganska långt inlägg:

Jag hade länge och väl förberett mig inför denna resa. Redan innan jag började plugga upplevelseproduktion var jag fast besluten om att jag skulle iväg någonstans för att göra ett år utomlands. I februari var alla ansökningar (nej egentligen långt ifrån alla, men för den gången) ifyllda och ivägskickade. I April fick jag beskedet att jag fått en plats på JWU och samma dag tackade jag JA.

Efter en hel del meck (det är en annan historia) kom jag äntligen iväg och på planet, som mellanlandade på Island satt jag bredvid en tjock amerikan som varit i Europa och luffat i några veckor. Sista helgen hade han spenderat i Holland där han låst in sig i sitt hotellrum och rökt på mest hela dagarna. Här satt han bredvid mig och svettades och trängdes och jag tänkte högt för mig själv, på svenska, att det här kommer att bli en lång resa.

Som tur var hade ingen tagit platsen närmast fönstret på vår tresitsiga rad och därför kunde jag hoppa över dit. "Poff bara" så hade både jag och amerikanen hur mycket utrymme som helst. Det bästa var att jag på nåt fantastiskt sätt lyckats få plats på raden precis vid nödutgångarna. Den rekommenderas starkt Jag hade mer benutrymme än i förstaklass och nära till allt, utgång, toalett och mat.

Vi landade på Logan Airport, Boston på det exakta klockslaget och allt därifrån gick otroligt smärtfritt, jag blev polare med grabbarna i tullen och åkte gräddfil genom passkontrollen och timade en buss som gick direkt till Providence. Busschauffören var en cool gubbe som hade en massa kuriosa om varje hållplats som han gärna skrålade ut i högtalarna i klockren bostondialekt. "You dawn wanna get uf a'this basstap I´ll tellya that..." blablabla..

På någon random busshållplats i Providence släppte han av mig och såg till att jag hamnade i händerna på nästa busschaufför som körde mig i JWU:s egna skolbussar direkt till hotellet som jag skulle spendera min första natt på. Hotellet är ett av alla Radissons, men detta är så gott som helt och hållet styrt av studenter som studerar hotel managment och hospitality kurser på skolan. Ett bra sätt att få praktisk erfarenhet och den är dessutom direkt kopplad till deras studier, det verkar fungera klockrent.

Efter den första natten i USA kunde jag konstatera att inte mycket kommer att vara sig likt de närmaste sex månaderna. Det tog mig en kvart innan jag listade ut hur deras engreppsblandare till duschen fungerade och det jag trodde skulle vara en enkel nattmacka visade sig vara en enorm tallrik fylld till bredden med kyckling, baguetter, sallader och dressing.

På morgonen välkomnades vi av universitetets utlandskoordinator Katie, som kände till namnen på alla de 400 internationella studenter som var på hotellet. Hon delade in oss i olika grupper beroende på vad vi hade för ärenden och skickade sedan iväg oss med JWU bussar kors och tvärs över hela Providence. Det var ett fantastiskt bemötande och otroligt imponerande att bevittna. Det kändes tryggt. Jag blev ivägskickad till något som kunde vara ett framtida boende på Harborside. Det visade sig vara klockrent och nästa stopp var:


Efter en shoppingsväng i ett av USA:s största affärskedjor var jag redo för mitt nya hem. Jag hyr för tillfället in mig i ett hus hos tre glada tyskar som studerar Culinary Arts. Läget är suveränt. Tvärs över gatan kommer jag till gymmet och fortsätter jag 100 meter till kommer jag till bussarna som tar mig ner Downtown. Huset går under namnet The House och har tyska flaggan vajande i vinden utanför entrén.

(Spana in länken vetja) http://maps.google.se/maps?f=q&source=s_q&hl=sv&geocode=&q=84+washington+av,+providence+ri%0D%0A&sll=61.606396,21.225586&sspn=21.082226,79.013672&ie=UTF8&layer=c&cbll=41.788655,-71.393184&panoid=HzyW1o5GsWFreJ1kIXRrHw&cbp=12,158.65,,0,5&ll=41.789105,-71.393087&spn=0.007967,0.01929&z=16&iwloc=A

Alla bussresor i hela Rhode Island är gratis för oss på JWU, så jag hoppas på att kunna ta mig runt lite överallt och upptäcka några guldkorn.

Det får nog vara allt för denna gång. Jag hör av mig snart igen och berättar mer.

PS. Första skoldagen gick jättebra. Jag har två intressanta kurser att se fram mot: Philosphy; Critical Thinking och Brand Marketing. Imorgon står det Private Club Management och Hospitality Strategic Marketing på Schemat. DS.