21 februari 2010

Stora Ryggpasset

Jag börjar känna att den ger med sig, den där gymångesten. Det blir roligare och roligare för varje gång och smekmånaden är ju då man känner att det ger resultat.
Jag siktar ju som sagt inte på att lätta på dödvikten, utan mer på att få ut mesta möjliga av de kilon jag har. Lite som hästkrafter/kilo när man mäter prestanda hos supersportmotorcyklar.
Haha. Det låter ju rätt kaxigt med supersportmotorcykel som referensmått, men ni får ha överseende. Måste hålla peppen uppe.


Att döma av bilderna Rönne lägger upp, ser det ljuvligt ut i Piteå just nu. Jag minns tillbaks med skräckblandad förtjusning på det iskalla vattnet i Bottenviken.

Hörde hemifrån att det var någonstans mellan -30 och -35, beroende på var i Norrbotten man var. Låter exotiskt i mina öron!

Här är det +9 och strålande sol. Dagen till ära åkte jag och några polare ut till jaktklubben för att få lapa i sig lite vårsol. Det hela slutade väldigt bra så nu behöver ungarna inte svälta.

Haha. SKÄMT.... Vi fick bara skjuta på lerduvor. Ville man träffa levande fåglar fick man hosta upp 2000 dollar, men då får man tillgång till guide och hund. Vapen och ammo fanns att köpa/hyra på klubben.

Detta är big business. Själva grejen för det flesta som jagar är inte dödandet. Mycket av helhetsupplevelsen består av att vara ute i naturen och ibland det medföljande sällskapet. Spänningen blandat med det rofyllda storslagna en jaktupplevelse kan medföra är något som många kan tänka sig att betala sanslösa summor pengar för. Ett klockrent exempel är då en bekant jaktguide berättade för mig att en väldigt rik och inflytelserik person gett honom en en rätt saftig dricks som tack för en lyckad helg: En portfölj med 200 000 i kontanter hade inte jag heller tackat nej till.

Jag försöker inte propagera för någonting här. Jag vill bara upplysa om att jakt är en livsstil för många. I en av de lodger på jaktklubben jag besökte fanns en vapen shop. Där fanns en liten hagelsprakare i en monter för 75000 dollar. Detta var bara en av många och jag har sett mycket dyrare vapen än så.
Intressant tyckte jag.

Jadå. Man kan sprätta pengar på mycket. Själv gjorde jag av med 60 dollar på tre kvart (instruktör + ammo). Värt varenda krona om ni frågar mig.

5 kommentarer:

  1. haha.. men fan johan "you look like a milion dollars" på det där kortet. Gammal greveetling som bränner deg på att skuta duvor med sin intressenter på onsdagsförmiddagar.

    hur som, coolt. Just det här med livsstilsgrejen tror jag i sig gör att det blir peronligt kopplat till vissa personer, och då får det ett annat värden, coh då helt plötsligt kan man genom att vara delaktig i sin aktivitet höja sin egen status. Mannen du beskrev som hostade upp 2 miljoner i drix, gör ju det för att - lite - tacka för en bra dag, men jag tror att han gjorde det mäst för attt visa sin egen status.

    Vi tänker stömsund och nåra snorvalpar på cykel, hade man en fox-keps och Maguras raceline bormsar - så var du ball. Hade du lantmännens (eller ja, det vart ju en anti-revoly där i tonåren, man va fan) och standard däck - kunde man inte vara Allan utanför ICA på lördagsförmidagarna.

    Intressant inägg Von Adermalm! :)

    SvaraRadera
  2. Vilka märkesbögar ni va i ström. I Aspås å Krokom räckte det med att kunna dra en repa på bakhjulet.

    SvaraRadera
  3. eftersom jag varken visste namnet på coola cykelattribut eller kunde dra upp framhjulet i luften fick jag hävda mig på annat sätt.

    Precis som killen med kontanter i portföljen köpte jag mina vänner.

    Hälsningar Grefve Adermalm.

    SvaraRadera
  4. HA! visste det där efternamnet inte va äkta!!

    SvaraRadera
  5. HAHAH! Brydd jag blev. Men du håller birdien lite fjolligt. Najs att du börjat träna *blink blink*

    SvaraRadera